Veckans tisdagstema är nostalgi. För mig betyder nostalgi att man längtar tillbaka till något i det förgångna. Ibland brukar jag längtar tillbaka till när jag var liten och världen var sådär bekymmersfri. Sommaren var oändligt lång, varje dag ett nytt äventyr och begreppet nästa vecka hade ingen innebörd.

Jag önskar att jag ibland kunde leva lite mer som ett barn. Leva för stunden! Min semester har inte hunnit börja än, men jag har redan ångest för att den snart kommer att vara slut. Helt galet!

Fotot nedan sitter på mitt kylskåp. Jag gillar det skarpt! Jag skrattar sådär grymt mycket som vi vuxna försöker att undvika på foton (varför?), min brorsa suger på tummen i en schysst plyschdräkt och min unga mamma har 80-talsfrissa. Det var tider det! =)

När Medelhavskänslan i form av värme och sol inte vill infinna sig tog jag saken i egna händer och skapade lite Medelhav i mitt kök. Jag hittade ett recept som jag kände mig tvungen att testa omgående. Och det blev precis så mumma som jag tänkt mig! Dessa matiga feta- och olivmuffinsen kan serveras med tomatsoppa eller liknande, eller med en klick smör som på sconsen.

Här kommer receptet för den som vill skapa medelhavskänsla i sitt kök:

100 g grekisk feta

1 dl urkärnade svarta oliver

4 dl vetemjöl

2 dl grahamsmjöl

2 tsk bakpulver

3/4 tsk salt

4 ägg

1/2 dl smör- & rapsolja

2 dl naturell yoghurt

Sätt ugnen på 200 c. Dela osten i bitar och oliverna i halvor. Blanda mjöl, bakpulver, salt, fetaost och oliver. Vispa ihop ägg, smör- och rapsolja och yoghurt. Rör ner det i mjölblandningen. Klicka ut smeten i en muffinsplåt för 12 muffins eller i stora papperformar. Grädda i mitten av ugnen 20-25 min. Låt svalna.

Jag försöker att vara miljömedveten. Jag lyckas säkert inte i alla lägen (vem gör det?), men jag gör ganska ofta medvetna val för att stödja vår miljö. Jag mår dåligt av att se hur naturens resurser missbrukas, samt den ignorans för miljöns begränsningar som finns hos många människor.

Läste för en tid sedan en artikel om plastpåsarna som vi bär hem från mataffären. Minns inte siffran, men mängden koldioxid som vi skulle spara om världens befolkning slutade med plastkassar var enorm. Något enkelt att välja bort eller hur?

I Uganda har man gått så långt att det är förbjudet att importera, sälja eller tillverka plastpåsar. I stället virar man in sakerna i bananblad...

I San Fransisco har politikerna godkänt ett förbud för butiker att erbjuda kunderna vanliga plastpåsar att ta hem varorna i. Istället ska man använda påsar tillverkade av papper som kan återvinnas, eller av plast som lätt kan brytas ner.

I ett annat land - minns inte vilket - var skatten på plastpåsar skyhög, vilket lett till att befolkningen skaffat tygkasse.

Jag är inte världsbäst. Det händer att en Konsumkasse kommer innanför mina dörrar, men oftast kånkas mjölken hem i en tygkasse. Ett förslag är att du gör detsamma! Tillsammans kan vi göra en skillnad - för så som vi lever nu kan vi inte fortsätta! 

Vad gör man när det regnar ute? Vad gör man när man inte har semester, men önskar att man hade det? Jo, man leker turist!

David och jag har bott i Stockholm i snart tre år. I början var vi mycket duktiga på att besöka museum och andra sevärdigheter. Med tiden har det blivit mindre av denna vara. Det blir som det blir var man än bor - man ser inte det man har runt knuten.

Men i dag passade vi på. Vi tog oss till Drottningholms slott. Vi smög runt i slottet i hopp om att få se någon blåblodig, men de lös med sin frånvaro. Det är svårt att tro att någon kan bo i det där slottet. Förhoppningsvis är kungen och drottningens del av slottet mysigare än den del vi var förpassade till!

Under gårdagens strykmarathon bestämde jag mig för att nu får det vara nog! Länge länge har jag tyckt att vår strykbräda är hemsk. 8 års användande har satt sina spår då tyget på flera stället är uppbränt.

På dagens lunch sprang jag därför till Åhléns och inhandlade skumplast och ett snyggt tyg. Tusen klamrar senare med häftpistol har jag en skitsnygg strykbräda! Längtar efter att stryka igen. Skojar! Så kul är det inte att stryka...

Den största frågan kvarstår dock. Varför tar det ibland så lång tid att fixa till något som man retat sig på så förbaskat länge?! När man väl fixar går det skitsnabbt!

Veckans tisdagstema är RENT.

Jag och David har en grymt bra uppdelning av hushållssysslor. Mot att han tvättar all tvätt (springa upp och ner till tvättstugan 25 gånger) och städar toaletten (urk urk urk), behöver jag bara stryka tvätten. Denna syssla kan man göra framför teven! Perfekt för en tevenörd som jag!

Under Allsång på Skansen (skulle egentligen varit där) och ett avsnitt av Gilmore Girls avverkade jag strykningen av grymt mycket ren tvätt. Utan att jag knappt märkte det.

30 minuter med Ernst Kirchsteiger och jag måste pyssla! Märkligt pysselbegär man har...

Nu ska jag äntligen ta tag i fotoalbumet från vårt bröllop som var för nästan ett år sedan. Lovade mig själv att det inte skulle ta så lång tid, men tiden går så fort så... Nu ska det klistras!

Förra veckan var en fattig vecka på bloggområdet. Ett fjuttigt inlägg (om chips!) lyckades jag knåpa ihop. Bättring lovas! Fast lova något kan bli farlig då jag denna vecka jobbar galet mycket. Halva styrkan på jobbet har semester och då blir det mycket för oss ordinarie som är kvar. Det är bara att hålla ut för om tre veckor är det min tur! (Ute i bloggvärlden har jag upptäckt några hemska trevliga människor som ska ha typ 8 veckors semester. Funderar på allvar att bojkotta besöka deras sidor... Hur gör man för att få vara ledig så länge? Jag vill veta!)

I helgen som gått har jag återigen varit hemma i Småland. (Jag står ungefär för halva SJ:s biljettförsäljning...). Denna gången stod det dop av kusintvillingar på schemat. Det var en mysig kyrkcermoni där allt gjordes två gånger. Barnen var otroligt snälla och öppnade knappt ögonen när de fick vatten på skallen. Därefter var det god mat i trädgården och paketöppning med dubbelt av allt.

Självklart har jag myst med Tindra, min brorsdotter. Bjuder nedan på en bild av tuffingen som utan tvekan åker rutchkana i 180 km/h. Hon tar efter sin pappa som kör rally i samma hastighet...