Av några vänner fick vi på Lucia en amaryllis. Tack N&C. Den var den trettonde december. Nu en månad senare har amaryllisen valt att blomma ut. Bättre sent än aldrig... Den som väntar på något gott...

Fin är den i alla fall, även om julkänslan sakta har paktats ner i lådorna i väntan på första advent 2008.

Den första tiden efter ett nyårlöfte sägs vara den mest kritiska. Fungerar det inte efter tio dagar är det ju ingen risk att löftet håller om två månader. För att utöka pressen kommer här min rapport fylld av bekännelser. Status? Typ ok.

Jag älskar fortfarande David gränslöst!

Jag har fortfarande köp- och habegär och jag har fallit dit mer än en gång.

Jag har spenderat mer tid med mina virtuella vänner men inte med de icke virtuella.

Jag har varit ganska bra på att inte hetsa upp mig på saker som jag inte kan rå om.

Jag har börjat springa!!! Och med besked. Sedan årskiftet har jag sprungit 2,4 mil. För att förstärka effekten har jag börjat äta grymt nyttig frukost bestående av osötad müsli, färsk frukt och fil. Jag mår bra!