Under gårdagens strykmarathon bestämde jag mig för att nu får det vara nog! Länge länge har jag tyckt att vår strykbräda är hemsk. 8 års användande har satt sina spår då tyget på flera stället är uppbränt.

På dagens lunch sprang jag därför till Åhléns och inhandlade skumplast och ett snyggt tyg. Tusen klamrar senare med häftpistol har jag en skitsnygg strykbräda! Längtar efter att stryka igen. Skojar! Så kul är det inte att stryka...

Den största frågan kvarstår dock. Varför tar det ibland så lång tid att fixa till något som man retat sig på så förbaskat länge?! När man väl fixar går det skitsnabbt!